Jyväskylä utställning

Hoh, vilken lång resa det var till Jyväskylä igår. Steg upp kl. 04.45 och satte oss i bilen kvart före 6. Framme i Jyväskylä var vi kl.9. Föret var helt okej, rätt torra vägar och uppehåll.

Själva utställningen gick väl sådär. Helga fick kvalitetsbedömningen EH (eller MG om man föredrar det så...d.v.s. mycket god) och placerade sig 4:e bland juniorerna. Sammanlagt var de 7 st i hennes klass. Bedömingen lät såhär:

"Kaunis nuori narttu, hyvät mittasuhteet. Hieman pitkä kuono, jäykkä otsapenger, kaunis kaula. Hyvä runko, erittäin hyvät raajat. Erinomainen karva. Hyvä ylälinja. Korkeahko häntä. Hyvät liikkeet. Miellyttävä käytös."

Domaren Paavo Mattila har jag aldrig stött på förut, helt okej var han väl... Dock finns det nog en del i bedömningen som jag inte håller med om. Nåja, såhär den här gången... Svansen var dock mycket högt buren mest hela tiden, vilket den inte skall vara, så det var rätt lindrigt sagt med "korkeahko häntä" d.v.s. en aning hög svans. Beaktas bör dock att Helga löper för tillfället och är mycket stolt över sin svans.

Nästa utställning blir i Helsingfors den 13.12 då Vinnare 2008 går av stapeln.

Hosta, löptid och utställning

Hos oss fortsätter hostandet. Helgas hosta har gått om för en vecka sedan, men nu verkar den ha smittat över på Pico istället så nu har han hostat i snart en veckas tid. Får väl bara konstatera att det är kennelhostan vi har drabbats av... Hoppas bara att det inte smittar över på Muru...

Nästa helg bär det av till Jyväskylä på utställning med Helga. Hennes päls har börjat växa ut tillbaka nu, så hon börjar faktiskt se rätt bra ut nu. Utställningstränat har vi gjort flitigt sedan förra utställningen, så jag hoppas hon uppför sig bättre i Jyväskylä. Domaren, Paavo Mattila, har jag aldrig träffat på förut så det ska bli intressant att se vad han tycker. Jag brukar inte vara så värst intresserad av att visa upp mina hundar för finska domare, de är så kräsna och ingenting tycks duga, men vi ska pröva på den här domaren nu så får vi se sen. Det var dock bara 28 bordercollie anmälda och det är ändå en internationell utställning. Så jag misstänker att många inte har anmält p.g.a. just domaren. Om inte annat så får vi åtminstone övning och blir åter igen en erfarenhet rikare.

Helga löper också som bäst och kommer att ha höglöp passligt till utställningen. Jag som var helt säker på att hon löpte i mitten på augusti samtidigt som Muru också löpte, men det måste ha varit något slags "för löp" och nu har hon sin riktiga löptid. Inga desto värre humörsvängningar har hon haft, förutom att hon kanske kommenderar Pico och Muru lite mer än vanligt. Annars är hon sitt vanliga glada, energiska jag.

Inget annat speciellt händer hos oss just nu. Återkommer med rapport från Jyväskylä utställningen nästa helg!

Sjuk hals eller kennelhosta

Idag har det varit en sån dag då jag har frågat mig själv om det verkligen är riktigt klokt att ha tre hundar....Ibland undrar man vad man riktigt håller på med.

I söndags var jag på agilityträning med Helga. Träningen gick bra och vi hade jätte kul. Efter träningen stannade jag och en träningskompis kvar en stund, för jag skulle träna att springa och ställa hennes Bearded Collie som jag troligen skall visa upp på utstälningen i Jyväskylä. Under tiden knöt jag fast Helga i ett närliggande staket. Mitt i allt får hon för sig att hon skall komma till mig och glömmer bort att hon sitter ju fast.... Tar fart,rycker till och..... börjar hosta och kraxa. Det har hon hållit på med nu ända sedan dess, ibland mer och ibland mindre, och så håller hon mig vaken om nätterna med sitt hostande. Stackarn, fick säkert jätte ont i halsen.

Ringde veterinären idag för jag håller verkligen på att bli knäpp med det där hostandet! Finns inget att göra, borde gå om av sig självt. Bara att lyssna och lida med andra ord. Fick dock instruktioner om att hålla henne i vila nu tills hostandet gått över. Vila!?! Jo, ja tackar. Försök att hålla den där tösen stilla, det går bara inte. Dessutom klättrar hon snart längs väggarna här om hon bara måste vara stilla. Inte kunde de heller säga hur länge det här hostandet kan hålla på innan det tar slut....

Samtidigt fick jag också veta att massor med hundar fått kennelhostan efter utställningen i Seinäjoki. Trevligt. Dock har jag lite svårt att tro att Helgas hostande skulle bero på det, för hon har inte haft några symptom innan den här incidenten inträffade. Troligen är det alltså så att hennes hals, möjligen struphuvudet, är lite irriterat efter det där rycket hon gjorde och att det är därför hon hostar.

Pico och Muru tycker att mörkret är skrämmande, och nu skäller och morrar de på allt och alla då de inte ser ordentligt vad som kommer emot då vi är ute och går. Vilket naturligtvis smittar över på Helga som också börjar skälla, för tydligen ska man skälla och morra åt folk som kommer emot. Suck.

I morse fick jag nästan hjärtslag på morgonpromenaden. Pico går alltid lös för han går så fint och vet att hålla sig vid vägkanten. Dock vet jag inte vad som tog åt honom på morgonlänken då han mitt i allt fick för sig att byta sida av vägen. Bara så där. Naturligtvis kom det en bil just då.... Bilisten hade säkert också hjärtat i halsgropen då denne blev tvungen att tvärbromsa. Skulle bara ha fattades det också.

Nu börjar det småningom vara läggdags igen. Undrar hur många gånger jag ska vakna av en hostande hund denna natt....