Oj, oj, oj vad länge sedan jag har uppdaterat! Massor har hänt och meningen har varit att uppdatera lite i gången, men tiden räcker helt enkelt inte till...
För att börja där jag slutade senast, så var det deltävling 4 i den inofficiella Strand Cupen den 9.8. Denna gång ordnades deltävlingen av vår egen förening och med tanke på hur träningen på vår egen plan ser ut för tillfället, så var jag nog förberedd på en diskning. Och så blev det också. Helga hade glömt öronen hemma och yrade omkring och hittade på en del egna lösningar. Dessutom var banan mycket svår och innehöll många jätte svåra vinklar. Bl.a. lyckades hon springa rakt in i en slalompinne då hon inte såg att slalomhindret kom emot...;) MEN, agilityglädjen är det inget fel på och det bästa hon vet är att få springa på banan!
Följande helg, den 14.-15.9 stod fyra officiella agility tävlingar på schemat. Två agilitybanor på lördagen och en agilitybana och en hoppbana på söndag. Jag hann nog tänka tanken på att inte delta med tanke på att koncentrationen och öronen inte riktigt hängt med den senaste tiden. Men, vi bestämde oss ändå för att försöka göra det bästa utav det hela. A-banan var lite knepig på sina ställen och jag hade fullt sjå att lyckas hålla tyglarna på hunden. Banan kändes hackig och vi fick inte riktigt bra flyt. Dock ska jag inte klaga, för vi lyckades få vår allra första nolla!!:) Det hela slutade dessutom med klassvinst! Tänk vad löjligt lycklig man kan bli. Tydligen ger övning färdighet...;) Efter detta kände jag att det inte spelar någon roll hur resten av helgen går, för vi hade ju fått det vi har kämpat för.
Nåja, det var bara att försöka nollställa och koncentrera sig på nästa bana. Efter bangenomgången visste jag genast vad som kommer att gå fel, och så gick det också. Tunneln under bommen och tunnelöppningen precis brevid uppgången till bommen. Detta är ett stort problem för oss och det kräver massor med träning ännu för att få säkerhet. Vi tog alltså en diskning på lördagens andra bana, men förövrigt gick banan mycket fint och vi hade mycket bättre flyt än på första banan.
Söndagens banor var i sin helhet rätt roliga banor, men med en del fällor och svåra vinklar. OCH de innehöll båda det förargade hindret, muren! Jag kan inte begripa varför muren ska vara så svår... Helga lyckas alltid riva någon del av den. Dock blev det lite annorlunda denna gång, hon rev HELA muren. Sprang rakt in i den med framtassarna före och liksom knuffade omkull den. Dessutom rev hon 3 ribbor. Så, den första banan slutade med 25 felpoäng. Hoppbanan var väl egentligen inte så konstig. Hon började med att riva en ribba, sen klarade hon muren galant, vilket gjorde att jag förmodligen stod och gapade en stund och glömde styra henne ordentligt till följande hinder, så där kom en vägran. Sen var det en svår ingång från påsen till slalom där vi också fick en femma. Slutreslutatet blev alltså 15 felpoäng.
Jag är dock mycket nöjd med den helgen. Vi hade så roligt och det var riktigt kul att jobba med Helga då hon stundtals lyssnade mycket uppmärksamt. Vi fick ju trots allt resultat på tre av fyra banor, varav en nolla till och med. Inte fyskam alls!
Sen över till någonting helt annat, nämligen det omtalade mentaltestet. Förra lördagen åkte vi ner till Helgas uppfödare för att delta i mentaltestet följande dag. På lördagskvällen hade vi lite träffis med en del andra Maccabee-ägare, dikuterade mycket hund, åt och drack tillsammans.
Och så stundade då söndagen. Åh, så spännande det var! Lite nervös var jag nog inför själva testet, men sen då det väl var vår tur släppte spänningen och det var bara roligt. Domare för dagen var Bengt Söderholm och Tarja Matsuoi och så hade de med sig en domarpraktikant.
För att börja där jag slutade senast, så var det deltävling 4 i den inofficiella Strand Cupen den 9.8. Denna gång ordnades deltävlingen av vår egen förening och med tanke på hur träningen på vår egen plan ser ut för tillfället, så var jag nog förberedd på en diskning. Och så blev det också. Helga hade glömt öronen hemma och yrade omkring och hittade på en del egna lösningar. Dessutom var banan mycket svår och innehöll många jätte svåra vinklar. Bl.a. lyckades hon springa rakt in i en slalompinne då hon inte såg att slalomhindret kom emot...;) MEN, agilityglädjen är det inget fel på och det bästa hon vet är att få springa på banan!
Följande helg, den 14.-15.9 stod fyra officiella agility tävlingar på schemat. Två agilitybanor på lördagen och en agilitybana och en hoppbana på söndag. Jag hann nog tänka tanken på att inte delta med tanke på att koncentrationen och öronen inte riktigt hängt med den senaste tiden. Men, vi bestämde oss ändå för att försöka göra det bästa utav det hela. A-banan var lite knepig på sina ställen och jag hade fullt sjå att lyckas hålla tyglarna på hunden. Banan kändes hackig och vi fick inte riktigt bra flyt. Dock ska jag inte klaga, för vi lyckades få vår allra första nolla!!:) Det hela slutade dessutom med klassvinst! Tänk vad löjligt lycklig man kan bli. Tydligen ger övning färdighet...;) Efter detta kände jag att det inte spelar någon roll hur resten av helgen går, för vi hade ju fått det vi har kämpat för.
Nåja, det var bara att försöka nollställa och koncentrera sig på nästa bana. Efter bangenomgången visste jag genast vad som kommer att gå fel, och så gick det också. Tunneln under bommen och tunnelöppningen precis brevid uppgången till bommen. Detta är ett stort problem för oss och det kräver massor med träning ännu för att få säkerhet. Vi tog alltså en diskning på lördagens andra bana, men förövrigt gick banan mycket fint och vi hade mycket bättre flyt än på första banan.
Söndagens banor var i sin helhet rätt roliga banor, men med en del fällor och svåra vinklar. OCH de innehöll båda det förargade hindret, muren! Jag kan inte begripa varför muren ska vara så svår... Helga lyckas alltid riva någon del av den. Dock blev det lite annorlunda denna gång, hon rev HELA muren. Sprang rakt in i den med framtassarna före och liksom knuffade omkull den. Dessutom rev hon 3 ribbor. Så, den första banan slutade med 25 felpoäng. Hoppbanan var väl egentligen inte så konstig. Hon började med att riva en ribba, sen klarade hon muren galant, vilket gjorde att jag förmodligen stod och gapade en stund och glömde styra henne ordentligt till följande hinder, så där kom en vägran. Sen var det en svår ingång från påsen till slalom där vi också fick en femma. Slutreslutatet blev alltså 15 felpoäng.
Jag är dock mycket nöjd med den helgen. Vi hade så roligt och det var riktigt kul att jobba med Helga då hon stundtals lyssnade mycket uppmärksamt. Vi fick ju trots allt resultat på tre av fyra banor, varav en nolla till och med. Inte fyskam alls!
Sen över till någonting helt annat, nämligen det omtalade mentaltestet. Förra lördagen åkte vi ner till Helgas uppfödare för att delta i mentaltestet följande dag. På lördagskvällen hade vi lite träffis med en del andra Maccabee-ägare, dikuterade mycket hund, åt och drack tillsammans.
Och så stundade då söndagen. Åh, så spännande det var! Lite nervös var jag nog inför själva testet, men sen då det väl var vår tur släppte spänningen och det var bara roligt. Domare för dagen var Bengt Söderholm och Tarja Matsuoi och så hade de med sig en domarpraktikant.
Själva testet innehöll inte direkt några överraskningar gällande Helgas beteende i olika situationer. Jag har nog varit medveten om att det är en tuff brud jag har att göra med och det fick jag bekräftat i mentaltestet också. De olika delmomenten bedömdes så här (tyvärr endast på finska, då jag inte känner till de rätta svenska översättningarna):
- Toimintakyky: +2 = Hyvä
- Terävyys: +3 = Kohtuullinen ilman jäljelle jäävää hyökkäyshalua
- Puolustushalu: +3 = Kohtuullinen, hillitty
- Taisteluhalu: +3 = Suuri
- Hermorakenne: +1 = Hieman rauhaton
- Temperamentti: +3 = Vilkas
- Kovuus: +1 = Hieman pehmeä
- Luoksepäästävyys: +3 = Hyväntahtoinen, luoksepäästävä, avoin
- Laukauspelottomuus: +++ = Laukausvarma
Då poängen räknas ihop, blir slutsumman +199 poäng! Jag blev nog förvånad att poängen faktiskt blev så där höga, hade tänkt mig att de skulle ligga någonstans kring 170... Detta betyder alltså att Helga numera är Finsk Utställningschampion! Ansökan för detta har skickats in till Finska kennelklubben, men någon bekräftelse har ännu inte kommit. Foton på den nybakade "championen" kommer sen då det är bekräftat också från kennelklubben och då har hon förhoppningsvis lite mer päls också.;)
Nästa evenemang är finalen i Strand Cupen nu på fredag och officiell agilitytävling står på schemat igen den 4.9. På återknappande!
Söndagen sen tillbringades på Shelttispecialen i Tammerfors. Jag fick äran att visa upp Dumle för en trevlig engelsk domare. Med tanke på att han är så ung ännu och inte färdigt utvecklad, samt lite för lätta öron ännu så gick det riktiogt hyffsat. Resultatet för lill-killen blev MG och han fick mycket fin bedömning! :)