tisdag 4 november 2008

Sjuk hals eller kennelhosta

Idag har det varit en sån dag då jag har frågat mig själv om det verkligen är riktigt klokt att ha tre hundar....Ibland undrar man vad man riktigt håller på med.

I söndags var jag på agilityträning med Helga. Träningen gick bra och vi hade jätte kul. Efter träningen stannade jag och en träningskompis kvar en stund, för jag skulle träna att springa och ställa hennes Bearded Collie som jag troligen skall visa upp på utstälningen i Jyväskylä. Under tiden knöt jag fast Helga i ett närliggande staket. Mitt i allt får hon för sig att hon skall komma till mig och glömmer bort att hon sitter ju fast.... Tar fart,rycker till och..... börjar hosta och kraxa. Det har hon hållit på med nu ända sedan dess, ibland mer och ibland mindre, och så håller hon mig vaken om nätterna med sitt hostande. Stackarn, fick säkert jätte ont i halsen.

Ringde veterinären idag för jag håller verkligen på att bli knäpp med det där hostandet! Finns inget att göra, borde gå om av sig självt. Bara att lyssna och lida med andra ord. Fick dock instruktioner om att hålla henne i vila nu tills hostandet gått över. Vila!?! Jo, ja tackar. Försök att hålla den där tösen stilla, det går bara inte. Dessutom klättrar hon snart längs väggarna här om hon bara måste vara stilla. Inte kunde de heller säga hur länge det här hostandet kan hålla på innan det tar slut....

Samtidigt fick jag också veta att massor med hundar fått kennelhostan efter utställningen i Seinäjoki. Trevligt. Dock har jag lite svårt att tro att Helgas hostande skulle bero på det, för hon har inte haft några symptom innan den här incidenten inträffade. Troligen är det alltså så att hennes hals, möjligen struphuvudet, är lite irriterat efter det där rycket hon gjorde och att det är därför hon hostar.

Pico och Muru tycker att mörkret är skrämmande, och nu skäller och morrar de på allt och alla då de inte ser ordentligt vad som kommer emot då vi är ute och går. Vilket naturligtvis smittar över på Helga som också börjar skälla, för tydligen ska man skälla och morra åt folk som kommer emot. Suck.

I morse fick jag nästan hjärtslag på morgonpromenaden. Pico går alltid lös för han går så fint och vet att hålla sig vid vägkanten. Dock vet jag inte vad som tog åt honom på morgonlänken då han mitt i allt fick för sig att byta sida av vägen. Bara så där. Naturligtvis kom det en bil just då.... Bilisten hade säkert också hjärtat i halsgropen då denne blev tvungen att tvärbromsa. Skulle bara ha fattades det också.

Nu börjar det småningom vara läggdags igen. Undrar hur många gånger jag ska vakna av en hostande hund denna natt....

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ojdå, många händelser :)
Hoppas det snart blir bra med Helga!

Anonym sa...

Hoppas att Helgas hosta har blivit bättre. Det där med mörkret känner jag igen. Vista är precis likadan, minsta lilla ljud så står vi och skäller...=-)

Anonym sa...

Hejsan! Eddie fick en släng av hostan i tisdags. Han hostade så han krätes. Nu är han lite bättre, men kraxar fortfarande då och då. Hoppas Helga har blivit bättre nu.
Hälsninga Bodil & beardieboyen Eddie