Besök hos veterinären...

Jag har redan en tid tittat på Muru som har haltat med ena frambenet, ibland mer och ibland mindre. Till en början trodde jag att hon bara hade sträckt sig och att det var därför hon haltade, men eftersom hon bara har fortsatt att halta så bestämde jag mig för att kontakta veterinären.

Frambenen röntgades och veterinären hade inga goda nyheter att komma med... Diagnos: Artros i vänster armbågsled. Detta är ju något som inte går att bota, endast lindra symtomen kan man. Så vi fick medicin att försöka med nu och se hur det utvecklas. Ibland klarar de sig bra endast med den här medicinen, men ibland behövs också värkmedicin. Livslång medicinering blir det och inga fler besök på agilitybanan.:(

Jag hoppas så innerligt att den här medicinen ska hjälpa och att inga fler mediciner behövs.

Visit i Hollola och Bc-specialen

Ett lyckat veckoslut är avslutat och det är dags att återgå till vardagen igen. På fredagen åkte vi (jag, T och Helga) ner till Hollola för att hälsa på hos Helgas uppfödare igen. Det var så roligt att se hur syster Sidney har utvecklats mycket sedan sist, och Helga och Sid lekte och busade massor. De är bara för härliga! Samtidigt var det också så roligt att se att mycket av det beteende, gester och miner som Helga har återfinns hos antingen mamma Brie eller pappa Remy. Mycket av det hon gör ibland fick sin förklaring....:)

På lördagen åkte T vidare mot Helsingfors, medan jag och uppfödaren Ella åkte till en hundutställning i Järvenpää. Endast för att titta denna gång. Vad skönt det var att bara få stå i lugn och ro medan alla andra visade upp sina hundar ringen. Det blev att stifta många nya bekantskaper, och många namn fick ett ansikte. På lördagskvällen var det hårt slit som gällde. Tvätt av 6 hundar, borstning, kloklippning och övrig trimning.... Sen var det bara att gå och sova eftersom det var tidig väckning på söndagen.

Söndagsmorgonen började med väckning kl.6. Oj, oj så trött jag var. Det är vid sådana tillfällen man börjar fundera om man verkligen är riktigt klok.... Kl. 7.30 startade vi iväg mot Villmanstrand och Bordercollie specialutställningen. Tre människor och sex hundar + en hel del rekvisita i den ena bilen och en människa och en hund + resten av alla tillbehör i den andra bilen.

Sammanlagt 109 bordercollie anmälda. Dagen kom att bli en riktig höjdare! Jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att anmäla Helga till specialutställningen och åka tvärs genom hela Finland, det var det värt! I Helgas klass var det totalt 5 tikvalpar (7-9 månader), i den mindre klassen, valpar 5-7 månader var det 3 tikvalpar. Helga vann sin klass och fick hederspris samt blev sen också bästa tikvalp. Brodern Tico vann också han sin klass och blev bästa hanvalp. Detta resulterade i att Helga och Tico tävlade mot varandra om vem som skulle bli rasens bästa valp. Tico drog det längre strået och blev rasens bästa valp (Grattis Reijo och Tico!), så följaktligen blev Helga bäst av det motsatta könet. Systern Sidney placerade sig som tvåa i klassen, också hon med hederspris. Grattis Ella och Sid!

Förövrigt hade Maccabee-hundarna en riktigt, riktigt lyckad dag och tog hem många fina placeringar. Stort GRATTIS till Ella som lyckats få fram så fina hundar och till hundarnas ägare! Jag vill också sända ett varmt tack till Ella för gästfriheten, för alla råd, tips och uppmuntran! Bättre uppfödare får man leta efter!

Nästa utställning infaller om några veckor i Björneborg. Då kommer också syster Bell från Sverige att delta. Vi ser mycket fram emot att äntligen få träffa er, Martina och Bell!

Här emellan blir det en hel del arbete, men vi ska också försöka hinna njuta av det förhoppningsvis varma sommarvädret med långa promenader, härliga simturer och lite träning.

R.I.P. Maccabee Dixie Chick "Tiksu"

Helgas syster Tiksu dog hastigt i en bilolycka igår, endast 8 månader gammal. Sänder en tanke till familjen Henriksson som miste sin kära vän.

Lyckliga spårdamer

Ååå, jag är så glad efter gårdagens spårträning med Helga. Lika glad var också hon, för hon tyckte det var urkul!

Jag började med att göra ett spår i skogen, ca 100 meter långt. För första gången gjorde jag en 90 graders vinkel på spåret och lät det bli ca 20 minuter gammalt. Två pinnar satte jag också ut som hon skulle markera sen.

Hon spårade riktigt, riktigt bra och med passlig fart dessutom. Endast ett par gånger avvek hon från spåret, men märkte snabbt att hon gick fel och sökte sig tillbaka. Vinkeln gjorde hon utan problem, märkte genast att spåret svängde åt ett annat håll. *duktig* Även pinnarna markerade hon helt okej.

Som avslutning på träningen gjorde vi en sökruta (esineruutu) med två på förhand gömda föremål samt ett föremål som vi visade för hunden och hunden fick titta vart vi förde det. Meningen var att hunden bara behövde hämta det föremål som den såg att vi förde. Helga fattade genast vad det var fråga om och började med att markera det föremål som fanns närmast, men tog det ändå inte i munnen. Sen fortsatte hon och hittade det föremål som fanns i mitten av rutan. Hon tyckte väl att det var lite märkligt att det ligger saker utspridda i skogen, så hon bestämde sig för att hämta det föremålet åt mig. Då hon fick beröm för det, så hämtade hon snabbt det föremål hon redan hade markerat. Först till allra sist hämtade hon det föremål som vi visat åt henne. Jag blev minst sagt förvånad över hur duktig hon är. Jag blir lika fascinerad över hur hundens nos fungerar varje gång vi är ute och spårar. Tänk att hon visste att det fanns två andra föremål där också, fast hon inte kunde veta att vi hade satt dit dem eftersom hon satt i bilen under tiden. Dessutom hade jag inte ens rört i föremålen, så hon kunde inte gå efter lukten av mig heller. Riktigt coolt måste jag säga.

Det är första hunden jag har gått på spårkurs med, så det är tur att jag har en duktig hund som tycks veta hur det ska gå till eftersom jag själv är lite bortkommen inom detta område ännu.:)

Mer resultat

Förra veckan på onsdagen deltog Helga igen i en match-show, som övning inför utställningen på söndag. Match-showen gick riktigt bra; rött band och en 2:a plats.:)

Igår, söndag deltog vi i vår första officiella utställning i Harjavalta. Sammanlagt 13 bordercollie anmälda. Helga var enda tikvalp, men även en hanvalp var anmäld. Både hanvalpen och Helga vann sina klasser och fick hederspris. Sen tävlade vi då mot varandra om vem som skulle bli rasens bästa valp. Helga drog det längre strået och vann!:)

Resultatet är vi naturligtvis mycket nöjda med, men uppförandet i ringen finns det fortfarande massor att jobba med. Så länge vi var ensamma i ringen gick det faktiskt riktigt bra, men då vi tävlade tillsammans med hanvalpen och han sprang framför så gick det inte alls. Hon lyssnade överhuvudtaget inte på mig utan hade fullt sjå att försöka hinna i fatt den andra hunden. Suck.

Nåja, övning ger färdighet. Ack, den som ger sig!

Foto: T. Rosenback. Utställning i Harjavalta 8.6.08. Helga HP + BIR-valp. Lägg märke till tösens nästan raka päls.;) Gissa om jag kämpade med att få den rak, bättre än så här blir det inte. Och jag lovar, den är faktiskt mycket rakare än den brukar vara!

Dimission med kaos

En bild säger mer än 1000 ord...

Grattis till examen matte!

Foton: T-E Rosenback

Trotsålder

Helga har tydligen kommit in i någon typ av trotsålder just nu verkar det som. Helt plötsligt har hon börjat tugga på mattkantar som hon inte ens gjorde som liten valp, så nu har vi tre mattor som saknar hörn... Hon har också kommit på att om man ställer sig på baktassarna och lutar sig mot köksbordet så kan man hitta en hel del kul saker att dra ner på golvet och tugga sönder. Här om dagen käkade hon en bläckpenna och stal två varmsmörgåsar som hade blivit över från att vi åt....suck. Jag som börjar jobba heltid nästa vecka, hur i hela friden ska jag våga ha henne ensam i åtta timmar!?

Förra veckan började vi en spårningskurs, så imorgon ska vi ut i skogen och göra spår. Få se hur det går. Lydnaden tränar vi på varje dag här hemma, men i och med att hon börjat få lite egen vilja så får jag jobba desto hårdare för att få henne med på noterna. Sen då jag väl lyckas få henne motiverad så jobbar hon riktigt, riktgt fint.

Sitter här och håller på att få gråa hår då jag inte kan bestämma mig om jag ska anmäla Helga till bordercollie specialutställningen eller inte. Anmälningen ska postas på måndag nästa vecka. Vad jag har förstått på folk som vet så lär det vara en bra domare.... Men utställningen ligger över 400km härifrån i Villmanstrand. Tvärs igenom hela Finland. Skulle det vara närmare skulle jag absolut inte tveka, men det är den långa vägen som ställer till det. Jag vet ju att T inte är särskilt intresserad av att fara på hundutställning så där långt, så jag skulle förmodligen behöva resesällskap. Någon? Fast jag vet ju inte om jag lyckas få ledigt från jobbet heller....

Jag har varit ledig förra veckan och den här veckan. Städat, tvättat fönster och bytt gardiner har jag gjort. På kvällarna har vi jobbat på i trädgården. Fullt upp med andra ord. Inkommande fredag har vi dimission från skolan och jag får äntligen mina hälsovårdarpapper!:) Vad skönt.

Äh, nu ska jag sluta tramsa. Ha det bra!